Nittiofem sökande idag på Fridhem - trettio togs ut. Jag var en av dem. Sen togs femton ut av de trettio. Jag var inte längre med.

Jag fick tag på en som var med i juryn och hon tyckte om min andra monolog och framför allt så hade jag en bra energi. En energi jag fick beröm för.

Jag har nog aldrig varit så bra faktiskt. Men det räckte inte. Vad gick fel?

Vi spekulerar fram och tillbaka. Juryn var på åtta personer, alla åtta såg inte min första monolog som jag gick vidare med. Den första monologen var mestadels lugn och loj - därför valde jag en betydligt mer explosiv monolog till andra provet. De som inte såg första monologen kanske tyckte att jag verkade helt knäpp? För överdriven? Jag vet inte.

Intervjun gick inte heller lysande. I efterhand har jag kommit på flera saker som jag borde ha sagt.

Vi spekulerar alltså. Men det är nog omöjligt att veta. Skolor söker olika saker och dessutom försöker de få ihop en varierad klass som ska fungera. En annan sökande var norska och körde en monolog på just norska, möttes av höjda ögonbryn, tyckte själv att det blev katastrof därför att hon tappade texten flera gånger - men kom i alla fall vidare. Chockad och på väg hem. Hört talas om folk som kommit in på scenskolan i Malmö samt i Stockholm men fått nobben på Fridhem. En av eleverna på skolan berättade att han fått nobben för två år sen, sökt igen och kommit in.

Jag har haft några av de bästa dagarna på länge länge länge.

Tror ni att jag har gett upp? Det här var första nederlaget. Flera etablerade skådespelare har nobbats tio gånger eller mer. Jag har hittat tävlingsmänniskan i mig!

Framför allt så är jag nöjd över att mina nerver höll och att jag lyckats imponera på en jury. Inte tillräckligt, men en bra bit.

Where do we go from here?