Jag blir lycklig av teater. Så länge orken hänger kvar så är det underbart att repetera och ännu bättre, en otroligt häftig känsla, att spela inför publik.

Det är min drog. Helt underbara drog. Det enda man egentligen behöver i livet..

Jaså? tänker ni och stirrar skeptiskt ner i era kaffekoppar.

Jepp, så är det verkligen.. Det gör i alla fall mig lycklig.


P.S. Inlägget är menat som ett nykterhetslöfte (inte mer än 1 liter / helg, inget på vardagar). Jag lovar härmed att inte bli alkolist.