Ibland är jag så ivrig att fortsätta livet att jag glömmer bort allt jag har runt omkring mig.

Dansarna gav sista föreställningen av sin fantastiska show imorse. Gissa om teatrarna grät när applåderna rasade, alla teatrare utom jag. I såna lägen lägger jag alltid skuld på mig själv. Jag tänker inte på allt jag har omkring mig och känner alldeles för lite för alla underbara människor i min klass.

Känslorna inför studenten.. inför vår sista föreställning.. det kommer bli roligt. Och sorgligt, men framför allt roligt. I framtiden kommer jag att tänka tillbaka på gymnasietiden och njuta av den.

Jag gråter (i hemlighet) på film. Såna filmer som I am Sam. Men inte på studenten. Det vet jag förstås inte än men jag tror inte att jag kommer gråta. När det är slut så är det slut för mig, över och jag tänker inte mycket på det. Jag står där klar för vad som komma skall.