Alla ni som varit bakom kulisserna på ett köpcenter vet hur det kan se ut..
långa korridorer, anonyma låsta dörrar och terminaler som ser ut
som illegala pokerklubbar.

På ett av centren på Akerbrygge i Oslo är det visserligen välstädat,
men också helt oskyltat. Det finns inte en tillstymmelse till vägledning.

Efter att ha stängt och låst om caféet så tog jag hissen upp till förrådet, bytte om
och svängde höger istället för vänster i hopp om att hitta en toalett nånstans.
Toaletten låg i anslutning till en varuhiss, som jag efter mitt besök trött och
sliten efter dagen gick in i, tryckte på nån knapp med lågt nummer..
hoppades på att komma ner till bottenvåningen med entredörren.
Istället hamnade jag i en helt vitmålad korridor, med en järndörr till vänster och
ännu fler, alla stängda, dörrar till höger. Bakom järndörren spelades hög musik
och flera röster pratade och ropade. Nästan alla affärer
hade stängt två timmar tidigare, klockan var närmare 22 och well..
Vad hade jag att välja på?
Visste inte ens från vilken våning jag åkte ifrån, så jag bankade på dörren utan att ha en aning om
vart jag över huvudtaget hamnat nånstans eller skulle hamna ifall nån hörde mina bankningar.

När dörren öppnas kommer jag in i ett kök med ett långt bord fullt av desserter
och en stressad och förvånad kock som stirrar på mig. Kan slå vad om att han aldrig
har öppnat den där dörren förut och att alla i köket nån gång undrat vart den egentligen
leder nånstans, men att ingen tagit reda på det. Kocken forslar mig vidare genom köket
där det bokstavligen kryllar av servitörer. Han pekar på nån och säger nåt om
att få ut mig härifrån. Tillsammans med en låång rad av servitörer
bärandes på desserter åkte jag ut i en fin lång restaurang
med välklädda gäster och efter att ha trängt mig ut genom borden med min ryggsäck
och slitna babyblåa kavaj så kommer jag ut
på Akerbrygge alldeles vid vattnet, förvånansvärt långt bort från köpcentret.

Ett lite lagom spännande äventyr efter att ha jobbat hela dagen.