Igår fikade jag med en tjej som jag träffade på krogen i lördags. Det var en helt vanlig fika, vaniljsemla och kaffelatte med ett rätt så allmänt samtal om våra liv och intressen. Vi satt i det gröna rummet på ett av stans två caféer, vid ett runt bord med marmorplatta.

Jag tänker tillbaka på Stockholm. På övervåningen till ett café någonstans, efter en farligt brant trappa, så satt jag och fikade med en lesbisk tjej som jag försökte få förtjust. Vi åt en jäkligt god tiramisù. Jag läste utantill Advokatens tal till guden Indras dotter ur Ett Drömspel. Det var kanske inte den mest klockrena taktiken för att få en flicka på fall, men ett trevligt minne i alla fall. För övrigt fikade vi i över fem timmar.

Jag måste tillbaka till Stockholm.

Jag vill inte träffa fler som tjejen från krogen. Hon var trevlig och säkert en toppenmänniska men så insnöad. Inga drömmar och inga planer mer än en hockeymatch i Borlänge. Hon vill inte bli en vårdhagga sa hon men det säger alla. Någon kommer att ersätta dagens vårdhaggor om tio år trots att ingen idag säger "jag tänker bli vårdhagga!" Sådan är instängdheten i norra Dalarna.

Om jag kommer härifrån så slipper jag i alla fall instängdheten hos de tjejer jag träffar. Jag måste härifrån.