Det är ett stort ansvar att döpa ett barn eftersom barnet inom sinom tid blir människa och då är dömt att bära sitt namn resten av livet.

Så om barnet får heta Kalle, Lisa eller Oskar så kommer det att försvinna i mängden oavsett eventuella mellannamn.

Istället tänker jag använda mig av biblioteksförkortningar, enligt SAB (som är Svensk Biblioteksförenings klassifikationssystem - puh, långa ord).

- Jag heter Mzd Prc Ld Karlsson
- Mitt namn är Icdaa Iaaf Månsdotter!
- Be Blf Th Ahlgren, angenämt

Är det inte lite orientaliskt? Jag heter Gda Eabij, ättling till Uthmān ibn 'Affan, tredje kalifen efter profeten Muhammeds död!

En annan variant är att använda onomatopoetiska - ljudhärmande - uttryck.

- Jag heter Uh Bong Svisch Norén
- Hej, ni har kommit till Gäsp Ju Geijerstam
- Stavar ni ert namn med ck? Ku-ckeliku Svensson?


Ok. Det var ganska dålig humor men för en stund sedan, under lunchen så var det fruktansvärt roligt. Jag ska nog döpa min unge till Ursula trots allt. Ibland kan det vara bra att nöja sig med en klassiker.

Visste ni förresten att en del uttalar Urusla med sch? Usch-urla. Det är fortfarande fruktansvärt roligt!