Ja, detta är verkligen tragiskt. Det drabbar så många runtomkring. En del har mer av vissa saker här i livet, orättvisa är ett faktum. Lika tydligt som oacceptabelt .
När något händer så här nära inpå en så blir allt så mycket klarare.
Igår natt så låg jag och tänkte. Utan anstängning återskapade min hjärna hur hon skulle kunna ha haft det sista kvällen.
Mer äkta än någonsin. Sista minutrarna.
Vad hon kände.
Det är så sorgligt, så jag kan inte sätta ord på det.
Jag känner ingen större skräck för min egen del i en framtida vinternatt. Möjligtvis lite för mina anhöriga, särskilt Maggi. Jag kände/känner naturligtvis ilska mot förövaren, men det är inte den största känslan.
Den största känslan jag har är sorg.
Sorg över orättvisorna.
Över saker som aldrig blev.
Saker som kunde ha blivit.
Usch.
så tragiskt! :(