På T-banestationen i Tøyen satt en gammal man,

luktade sprit, hostade och fräste.

Han hade ett armband i silver, verkligen

i kontrast till hans övriga kläder om man säger så.

Han berättade att han fått armbandet, "innan

han blev alkolist" av en man som jobbade på

norska utrikesdepartementet.


Armbandet kommer från Tibet sa han.

Med en stor gest och lite underliga blickar

på omgivningen vred han av sig det (det klämde

fast vid handleden) och visade en massa tecken

som fanns på insidan.

Han sa "den här texten är Helig", därpå

"jag fick den för att jag är något av en mystiker,

tycker om att tänka öppet".


När mitt tåg kom och jag gick ombord så ropade han

"skriften är helig! skriften är helig!"

och blinkade, hostade, fräste och gjorde sina

gester.

Jag bara stirrade.