Vad är det där ljuva livet man ska minnas när man blir gammal? När kommer det där ljuva in i bilden?

Just nu känns allting mest prekärt. Jag går till Coop och handlar en liter yoghurt, skogsbär. Det är allt jag har råd med. Jag är strandad, ända tills jag tar mig till en bank och börjar vårda saker och ting igen. Dosan för inloggning på Nordea har sålt sig själv på eBay, remsan på kreditkortet är helt utsliten och mitt pass är försvunnet. Någon annan legitimation har jag inte. Förresten har jag glömt bort koden till kortet också, efter tequilan förra lördagen.

Men som tur var så hade jag ju en tjugolapp i fickan och jag fick en liter yoghurt. Jag är trött. Hungirg. Femtusenfemtioelva saker är på listan över måsten och hälften av alla ärenden i det ljuva livet är försenade.

När ska man lyckas i livet? Hur som helst så har jag fått skattekort i Norge.. kan tillbringa lite tid där. Juni-augusti. Kanske känns lättare efteråt.